Albertus Pictor, Albertus Ymmenhusen, Albrekt Målare eller Albrekt
Pärlstickare (ca 1440-1509) kom från en liten stad i mellersta
Tyskland, Immenhausen, efter vilken han också tagit ett av sina tillnamn.
I bevarade svenska källor dyker han först upp som borgare i Arboga
1465, i Stockholm omtalas han första gången 1473. Detta år
gifte han sig med Johan Målares änka Anna och löste ut deras
barns arvslott i det stenhus vid Norreport som Anna medförde i boet.
I Stockholms handlingar för de följande decennierna kallas han
ömsom målare, ömsom pärlstickare (d.v.s. brodör)
– han bedrev alltså två yrken, uppenbarligen med stor
framgång att döma av huvudstadens skattelängder. År
1507 uppges att ”han på sängen ligger städse”
och måste företrädas av sin hustru Anna i en rättssak.
Men följande år, när ärendet åter var uppe till
behandling, kunde han själv närvara i rådhusrätten,
och i juni 1509 fick Albrekt Målare ett arvode för att ha spelat
orgel vid en begravningsmässa i Storkyrkan. Han bör då ha
varit omkring 70 år gammal – med tidens mått en gammal
man. Detta år är hans namn dock inte längre upptaget i skattelängden,
och han har förmodligen gått ur tiden senare under året.
Tillsammans med sin verkstad har Albertus Pictor målat ett 30-tal
kyrkor i Mälardalen, såvitt vi nu vet. Den målade ytan
i kyrkor som Härkeberga eller Täby, vilka hyser två av hans
bäst bevarade målningssviter, är ca 600 kvadratmeter. Hans
livsverk – som också omfattar ett okänt antal figurbroderade
skrudar – utmärker sig för en överväldigande kvantitet
och en imponerande kvalitet. Den kombinationen gör Albertus Pictor
till en av de största i svensk konsthistoria.
Thomas Hall, Pia Melin, Christina Sandquist Öberg,
Jan Svanberg, Jan Öberg